Mirakeltjejen

Tidigt igår ringde väckarklockan för att jag skulle kliva upp och gå på en kurs,
dit jag egentligen från början inte var så pepp på att gå på,
men en ny underbar tjejkompis som heter Johanna, smittade av sin entuasism på mig.

När väckarklockan ringde kände jag mig så otorligt trött så jag bara stängde av klockan, hann knappt ens tänka efter.
Men då ringde telefonen istället och jag lyckades ta mig upp och åka iväg.

Kursen skulle börja kl 10 en Lördagsmorgon i Njurundabommen, i en kapell där.
Simon Johannsson skulle lära ut om andliga nådegåvor. Vi skulle vara där ända tills kvällens Helnade-möte som började kl 18 var slut.

Jag var sjuk och led utav trötthet, halsen kittlades så att jag var tvungen att gå ifrån
och hosta med ögon som rann, var förkyld, hade haft magkatarr.
Det var jätte jobbigt att vara där, och blev jobbigare och jobbigare utmed att tiden gick.
Hade jag haft bil hade jag säkert åkt hem istället..
Men sen fick jag förbön. Jag blev inte frisk men symptomen blev vädligt milda och tröttheten försvann Tack o lov!
Såg en syn på fötter, ben.. Det var Jesus fötter.

Vi praktiserade helandegåvan och bad för sjuka, frågan kom upp om någon upplevde något,
fick ont någonstans, fick ord eller bild..
Jag tänkte på synen jag fått men då det var Jesus fötter så sa jag inget.
Några andra fick olika kroppsdelar och en kvinna blev helad från propp i benet.

Sedan skulle vi praktisera profetians gåva,
vi delade upp oss i grupper på ca 3 personer och skulle be för varandra och se om vi fick till oss något från GUD.
Jag fick inte till mig något till någon utav min grupps personer, men de båda fick till mig..
jag tror att det var väldigt få utav oss som inte fick någonting att dela.
Två av mina vänner var jätte överraskade över att de fått något som stämde in precis.

Kände mig ändå inte besviken på att GUD inte gav mig något.

När kvällsmötet började så kände jag hur Guds närvaro kom starkt in i rummet,
den hade varit där tidigare men nu var den mer påtaglig än tidigare.
Andevärlden var så otroligt öppen, det var vädligt skön och fridfull (men inte tråkig) närvaro.
Då tänkte jag att nu skulle alla egentligen bara fokusera på Jesus, be o sjunga o dansa
i anden.
Jag presenterade min idé till Simon som tack och lov lät det bli så!
Jag skulle presentera min idé till församlingen och ingen sa något emot.

Så det blev så, vi dempade ner belysningen för att vi skulle bli mer frimodiga o våga dansa m.m
om vi kände för det.Sedan började personer sjunga i anden och några föll ner på knä.
Alla bad.

Några satte sig vid pianot och spelade och sjöng några låtar som de fick på hjärtat.
Oh vad härligt det var.. men det var bara början.

Jag får plötsligt i anden se två stora ben ståendes på scenen.
I min första syn var dom uppe i luften.
Jag förstod att själva Jesus hade kommit och stog där.

Han fyllde mig med glädje där jag var knäböjd och liggandes inför honom,
jag skrattade, skrattade och skrattade.

Berättade sedan vad jag upplevt för andra och inbjöd de som ville att komma inför Jesusfötter.

Det är otroligt vilken känsla det var,

tänkte under tiden det hände att: "kan detta verkligen vara sant?!"
Inte för att jag tvivlade, men för att det var så overkligt underbart!
Jag skakade i hela min kropp för kraften som gick igenom mig.
Helige Andens kraft.

Blev som full utav Guds Ande.

Oh tack Jesus! Jesus!

Detta hände verkligen och är sant.

//Johanna Mikkola