Jag fick någon typ utav uppenbarelse av hur sårbar en människas själ är. En kropp som tar emot slag och sparkar får märken och sår i köttet, som oftast återställs efter ett tag. När det gäller själen så handlar det om ord som riktas mot vår själ (mot oss som person) dessa river och göra djupa sår i oss som inte lika fort och enkelt blir återställda, i många fall blir dom aldrig helade.
Ibland leker jag i tankarna hur det vore att leva tillsammans med någon, man blir väldigt bekväm efter ett tag ensam, skulle jag kunna ligga såhär i sängen och äta soppa, som jag gör nu? Skulle personen klaga på att jag är osocial när jag spelar spel på Facebook och lyssnar på spotify? Och jag då? Hur skulle jag vara? Jag skulle säkerligen då inte låta någon annan äta soppa i sängen! :D eller?? Det finns mycket man slipper när man är ensam. Men det finns mer man går mist...
Jag såg precis en intervju med en kvinna som jobbat som medie, höll på med New Age, meditation och Yoga.
Det är inte det viktiga. (Men lägger till länken längst ner för er som vill.)
Det OTROLIGA ÄR att jag fick en ide att gå in på alla slags sidor på Facebook som höll på med sådant för att lägga ut länken som varning, men till min förskräckelse (!!) Ser jag kristna vänner inne på sådana sidor,
Jag tror den vanligaste frågan Gud får höra är: "-Varför?!"
Har du något i ditt liv som du är missnöjd med just idag och undrar varför det är så?
Vi människor är ju sådana att vi vill jämt skylla ifrån oss, och Gud är ju den allsmäktige som har det största ansvaret, så vi riktar ofta vår missnöjdhet mot Honom. Men ofta är det hos oss själva som det verkliga problemet sitter. Här är något exempel på vad det kan vara och HUR det går att lösas! :)