Som flugor älskar ljus,
söker vi människor efter lycka.
"Bara jag får det där så kommer det bli bättre"...
(Bil, körkort, studerat klart, fått jobb, gift oss, fått barn)
Sen när vi fått det vi velat, inser vi att vi fortfarande inte är nöjda.
Vi kan hitta saker i våra liv, som gör oss glada.
Vissa tycker det är roligt att gå ut och festa, dricka alkohol.
Jo, men några dagar efteråt är man ändå i samma situation, man är inte nöjd.
Och eftersom man inte vet om något bättre vill man ut och festa igen.
De försöker fylla sin längtan efter lycka, med saker som ger tillfällig glädje.
Det kan handla om helt andra saker än att festa också, förstås.
Vart kan vi finna den där lyckan?
Hur kan vi bli fullständigt lyckliga... Är det överhuvudtaget möjligt??
När DU din själ (din personlighet) blev skapad, så fick du olika egenskaper och
du fick talanger, gåvor... ja allt möjligt.
Gud sa "Den här personen ska vara duktig på *något*.. och göra det för att ära mig"
Sedan läggs själen in i kroppen, för att kunna fullfölja Guds plan.
Varför är vi skapade med ett tomrum inom oss?
Nu har vi ju en själen (med viljan) och kroppen (för att kunna utföra det vi vill),
men vad är det som fattas?...
-Vi måste ju ha någon att göra det vi vill för också.
Vi kanske vet vad vi vill, någon tycker om tex om att måla..
Men det måste finnas ett större syfte med själva målningen för att vi ska känna en tillfredställelse
att vi faktiskt gör något nyttig och bra.
Och tro mig, det räcker inte med att göra det för andra människor.
Jag ÄLSKAR att skriva, jag har sålt noveller innan jag gav mitt liv till Gud.
Trots att jag skrev 100-tals berättelser och människor tyckte om och betalade för att läsa dom,
så fanns det inget större syfte med det och skrivarglädjen sjönk, energin gick ner till noll.
Det handlade bara om tillfällig glädje.
Behovet av att vilja vara lycklig har Gur gett oss och därför KAN vi också hitta lycka.
HUR DÅ?
Matt 10:39 Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.
Det här bibelordet säger att när vi själva söker att finna och fylla våra liv,
mister vi faktiskt poängen med våra liv.. poängen med varför vi blev skapade osv.
Men den som ger upp och ger sitt liv till Gud. (till Guds användning)
Vad händer då?
Då kan du ÄNTLIGEN bli den Gud skapat dig till, syftet med ditt liv kan äntligen fyllas
och du kommer därav att bli lycklig!
Guds Ande flyttar in i dig, och med hjälp av Guds ledning hamnar du på din rätta plats här i livet.
För det står skrivet att INGEN är skapad i onöndan.
Låt mig berätta om en mycket speciell kvinna som hittade sin plats i livet:
ELDMORMORN:
Jag vet en kvinna från Finland som kallas för "eld-mormorn"
Hon är en riktig Guds-kvinna vars möten är kraftfulla.
Människor ramlar av Guds kraft osv..
Man kan höra änglar sjunga under hennes möten,
man kan känna andlig regn.. bli helade osv.
En sådan människa ser man upp till!
Vad har hon gjort för att Gud vill vara så nära henne?
Hur hittade hon sin plats?.. Hur fick hon sin uppgift?
Jag fick tillfälle och frågade henne det, med andra ord.
Hon berättade att det var när hon gav upp som Gud kom och mötte henne.
När hon längre inte orkade kämpa.
Och det handlade inte om att hon nu gjort tillräckligt.
Det handlade om att hon äntligen gav Gud utrymme att börja använda henne.
Kärlek
// Johanna M
Vackert!
skriven