När en människa blir ensam.

Jag skrev i mitt förra inlägg om att man ska bara vara den man är.
En otroligt intressant sak är ju att vi faktiskt är olika beroende på
hurdana personer vi är med.
Nu menar jag inte att man ska vara falsk.
Jag menar att olika personligheter lockar fram nya saker hos dig.

Vissa personer kan påverka oss negativt.
Vi börjar tänka på ett sådant sätt som vi egentligen inte vill tänka på,
på sådana saker vi vill lägga tid och energi på.

Med vissa personer är vi uttråkade, vi vill hellre dra oss undan,
och hålla på med vår eget.

När vi blir helt ensamma, vad händer då?
När du är ensam under en längre tid,
hur påverkar det dig och vad gör du,
kommer den sanna sidan av dig fram då?
-Det tror inte jag!!!

Ensamhet är bra för att utveckla din relation med Gud,
men jag tror inte att vi utvecklas, av ensamhet,
människor utvecklas av krav och utmaningar,
det är då vi lär oss..

Är det verkligen bra att gå egenom ensamhet?

De flesta av oss, tar inte så bra hand om oss själv när vi blir
ensamma.
Vi blir slarvig med matlagningen,
vi blir lata, försoffade..
"äsch, det är ju bara jag här.."
 Man sitter vid datorn eller tv:n flera timmar,
med alltför lite kläder på sig..
man sover gärna alltför länge.

Det är exakt vad som händer!

Det är skönt att vara ensam, man behöver inte tänka på
att släcka lampar för att den andra ska sova,
när man själv egentligen vill läsa..
Man behöver inte tänka på vad den andre äter och inte,
hur högt man lyssnar på musik, eller vilken musik man lyssnar på..
om toaletten är ledig rätt tid..
Hahhaha! :)

Men den andra personen kan få dig att blomma,
locka fram de bästa sidor hos dig,
ge dig kraft och energi, livsglädje...
inspiration.

Vi är inte menade att vara ensamma.

Bibeln säger att enda gången man ska dra sig undan,
även om man har familj, är för att be,
söka kontakt med Gud,
-men det tiden är också begränsad.




//Johanna M
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: