Jag önskar jag istället för att se ansikten, kunde se allas själar,
för kroppen är något vi bara har tillfälligt, något som vi egentligen inte ens är.
Jag skulle se sanningen och glädja mig över alla fantastiska
personer runtomkring mig, för den Gud skapat dom till.
Jag skulle se allas gåvor, uppgifter..
Bibeln säger att ögonen är själens spegel.
I ögonen ser du om din vän är trött, ledsen,
pigg, glad, men egentligen kan man se mycket annat också.
Även på kroppens hållning kan man se hur en person mår.
Men speciellt vi kristna borde titta in lite djupare,
en lite längre tid, in i ögonen på varandra.
För att vi ska älska och ta hand om våra andliga syskon och bröder.
Ser vi något som betynger den andre, så ska vi
inte dra oss för att fråga om den andre vill prata/ ha förbön.
-Det kan vi göra även om den andre ser ut att må bra också,
som ett tecken på att man bryr sig, och finns till för den andre
i alla lägen!!!
Vi kan jämföra oss med ånga,
trots jordens dragningskraft så stiger ångan uppåt,
trots allt världsliga som försöker hindra,
så drar Gud oss konstant närmare sig..
Vi motstår omedvetet ett tryck innombords,
så länge vi säger nej till Gud.
Men när du tackat ja till att leva med Gud,
vänder om, och låter honom dra dig närmare sig,
då kan du slappna av, du vet att du är räddad.
Och du får ett ljus i ditt inre,
som får dina ögon att lysa.
Oavsett vad som händer omkring dig,
så fortsätter det att lysa inom dig
sålänge du inte släpper taget!
Släpp inte!
Jesus är vår enda livboja!!!
Er/Johanna