Jag har flera dagar gått och haft tankar om att bära varandras bördor.
Jag vet inte hur det går till med tanke på att jag inte vet vem mitt huvud är :)
-Enligt Bibeln är Kristus församlingens-kropp och mannen är familjens-huvud..
..Då är det pappa som är mitt huvud nu då, antar jag. ?? :)
komplicerat det där ;)
-Nåja slutgrubblat om det!!
Om jag börjar med att ta ett värdsligt exempel.
Om ett par får en baby tillsammans,
så kan det bli väldigt tungt för ena partnern att ta hand om den,
utan den andres hjälp.
Men nu kan vi även ha psykiska bördor, som är tunga att bära.
Hur ska man hjälpa till med sådana?
Klapppa på axeln och säga "det ordnar sig"??
-Nej.. det är detsamma som att säga:
"stackars dig.. lycka till!"
Hur ska det gå till då??? Hur ska man bära varandras psykiska bördor??
Tänk på bibelsället:
"Skratta med de som skrattar.."
"Gråt med den gråtande.."
Det är enkelt att skratta med den glade
men har du.. någonsin gråtit med din närmste?
Bibeln lär oss inte att vi ska vara den "starke" som stöttar..
då tar vi Guds plats.
Vi ska sjunka ner till vår nästes nivå! :)
Bli som dem.. känna som dem..
Ett annat sätt att bära varandras bördor på,
som jag VET FUNKAR!
Är att helt enkelt BE GUD om att få en del, eller kanske t.o.m hela den andres börda!
Om den andre lider av deprissioner t.ex eller vad som helst.
Förstås får vi inte glömma bön, ibland när jag börjar att be för en person kan jag
känna personens börda, och jag tror att jag då hjälper personen när jag ber.
Ska vi börja göra detta?
vad blir slutresultatet om vi alla går med på att testa detta?
-kanske det blir en djupare kärleksrelation mellan oss andliga-syskon?
..mellan oss GUDs tappra soldater ;)
Lots of love /Johanna