Jag bara känner mig manad att komma hit.
Många tankar flyger förbi om vad jag skulle kunna skriva om, men ingen fastnar hos mig.
Jag tror att vad jag än skriver för Guds ära, så välsignar Han det.
Vem ska jag rikta mitt skrivande till?
Jag ska rikta den mot Gud. Då blir det inge manipulation.
PappaGud. Så ska inlägget heta.
Min riktiga pappa är GUD som har skapat allt och alla.
Han äger allt och allt är under Hans våld.
Han har satt regler och gränser för allt, varje fågel sort har fått sina egna melodier,
Och en människas liv, varje individs liv har Han också satt regler och gränser för..
Han har gett oss olika mycket tro.
Med kärlek har Han skapat varje individ, med passion och inspiration!
Han har satt gränser för oss, hur högt vi kan hoppa, hur gamla vi kan bli.
Vilka skinnfärger vi kan ha...
Vi kan påverka saker hos oss och i våra liv, men inget utanför de gränser Han satt.
Vissa gränser har Han satt som når långt över Hans vilja, för att vi själva ska få chansen att välja om vi vill älska pappaGud tillbaka eller inte.
Han tillät en gräns heta fria viljan.
Den fria viljan är orsaken till att så otroligt många människor väljer att vandra sin egen väg iställetför Guds väg.
GUD har en Andlig plan, Andligt syfte för var och en utav världens själar.
Min PappaGud är som en riktig förälder för mig. Om jag gör dumma saker så lämnar Han mig inte i djävulens våld och säger "skyll dig själv". Han har tålamod med mig när jag sårar Honom och gör Honom besviken,
för det är klart att jag kan såra Honom när jag inte lyder Honom, och när jag gör något dumt,
säger något taskigt mot en människa eller så.
Iställetför att lämna mig/oss i djävulens våld, så tillåter Han saker som är menat för att tukta mig.
Expl ut bibeln där Gud tuktar/straffar .....
-Jona som hamnade i valens buk!
-Mirjam som fick stanna utanför lägret med spetälska i 3 dagar,
-Judarna i öknen som fick 40 år extra där ute för att de inte var Gud trogna,
- Lots hustru som förvandlades till satlstod, som paret i -Apostlagärninarna som ljög för Gud, och därför blev av med sina liv................ m.f.l
Många vill inte tro och prata om att Gud kan straffa sina barn.
Men för mig är det kärlek, ett tecken på att Han älskar mig högt..
att Han bryr sig och ser att jag en dag kommer bli den härliga person Han menat att jag ska vara.
Guds tuktan skrämmer mig iväg från det onda och drar mig närmare Honom.
Som när föräldrar agar sina barn.
Och det finns även många män som agar sina fruar, som straff.
Man kan se det som att Gud använden mannens hand till att göra det.
(om mannen är en rättfärdig man)
Psa 141:5 Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek, bestraffar han mig, är det som olja på huvudet, mitt huvud skall inte avvisa det. Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
Ord 20:30 Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.
Ord 27:6 Vännens slag ges i trofasthet, men ovännens kyssar i överflöd.
(Jag hoppas dock detta bara sker när båda parner gått med på det.)
Inget kan komma över Guds barn utan Herrens tillåtelse.
Ju mer lidanden vi har i våra liv, desto större säkerhet är det att vi når himlen.
(Det är vad jag personligen tror)
För lidanden och svårigheter drar oss närmare Gud, får oss mer hängivna Honom och
vårt behov av Honom växer.
:)
Så tro inte att Gud övergett när du har problem. Tvärtom.
Han är nära dem!
Psa 34:18 HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.
Jag lider av ångest.
Ångesten är en andemakt som Gud tillåter plåga mig för att jag sökt (söker) bekräftelse från människor iställetför från GUD. Men Gud har inte lämnat mig till att plågas förevigt,
bara för en kort stund för att jag ska lära mig att Han måste vara nr 1 :)
O det är en sak att säga det, och att verkligen leva efter det i praktiken! :)
Tuktan är plågsamt alla gånger. Men min kärlek för Honom blir inte mindre, och inte Hans kärlek för mig heller.
Tvärtom!
Min PappaGud är jag stolt över. Älskar Honom högst över allt.
Han gör allt detta för mig för att rädda mig från helvetets slickande eldslågor.

//Johanna Mikkola
Som alltid är jag glad att läsa!. Jag vill tillägga om en intressant synpunkt som gav en amerikansk lärare i vår bibelskolan.
Baserat på Jesaja 53, sade han att eftersom Jesus redan har betalat för våra synder, bar han våra sjukdomar, och sårades och krossades för våra synder borde vi inte tas som korrekta att fortsätter att lida detsamma för vad Jesus redan betalats . Det vill säga, vi måste ge Jesus dessa lidanden, eftersom de tillhör oss inte längre. De är inte våra egna. Naturligtvis kan vi dra våra slutsatser och lära från dem. Men lidandet är rätt, egentligen, när vi motstå de frestelser som kommer från vår mänskliga natur. Detta lidande är korrekt och är vad som verkligen behagar Gud.
När det gäller den sistnämnda punkten, nyss bad jag till Jesus för att vara räddas från vissa situationer som jag ogillar. Jag fick en överraskande svar: "Det finns inte saker som du ogillar; det är du som väljer att bli upprörd med saker.". Ha en trevlig helg!.