den Allsmäktige Guden, får höra om Hans vrede och hans hårda sida.
Jag springer fort iväg till Jesus och ställer mig bakom Honom.
Gud har en hård, rättvis konsekvent sida.
Som är tung och svår för mig att "acceptera"
Den sida av Gud som tog anden ur Ananias och Safira på ett ögonblick,
för att de i sin "människo-vishet" ville spara en penga-slant för sig själva
i smyg.
De hade fått behålla livet om de sagt öppet att de hade en summa de ville spara för sig själva.
Guden som låter jorden öppna sig så att människor slukas ner in i jordens indre.
Elden som kommer ner och förtär de som inte lytt Honom och tillbett andra Gudar.
Jag gråter när jag skriver detta, för det är så jobbigt och svårt att förstå..
Jag... jag har gjort allt detta som de människor gjorde som fick möta döden på
ett ögonblick.
Jag har ljugit för att få behålla pengar,
jag har följt en annan Gud..
Jag har gjort allt och mycket mer som dessa människor gjorde.
Vad säger att jag ska få mer nåd än dem?
Även om jag får förlåtelse, så är det totalt hopplöst för mig att kunna vara Gud till behag.
Synden finns alltid emellan mig och Gud,
och det är den som hindrar mig från att få kontakt med honom på det sättet som jag vill.
Jag frågade Gud, för några dagar sedan..
Vad det finns hos mig som är i vägen mellan Honom och mig.
Och jag har fått upptäcka flera saker hos mig, som är skammliga.
Jag kunde ha tagit med mig några pås-förslutare till en bekant sist jag var och hälsade på hos
denne, för dom var inte mina.
Men eftersom jag haft så stor nytta av dom så behöll jag dom.
Jag är en tjuv.
Jag har satti mig själv under Guds hårda blick, och låter Honom skanna mig,
jag vågar inte tala till Honom.
För vad skulle komma ut ur min mun som var rent ?! Ingenting!
Jag förtjänar inte att vara ett Guds barn.
Jag förtjänar inte Guds kärleksfulla blick och bemötande mot mig.
Jag känner t.o.m stolthet när jag skriver detta.
Som om jag förtjänar hans nåd mer när jag på en allmän plats (bloggen)
bekänner mina synder och gör mig till en ynklig stackare.
Jag är så full utav synd och orenhet, så jag känner mig hopplös.
Men en sak finns det som jag kan göra,
Jag kan ställa mig bakom Jesus.
Det finns ingen chans att bli räddad utan Jesus.
PappaGud är så hård och sträng.
Han vill ha det perfekt, han är pedantiskt!
Men det är PappaGud som gett oss Jesus, för att en sida av Honom
älskar oss trots all synd och vill ge oss en chans.
Den sidan av PappaGud, kan man bara se när man står här bakom Jesus
och studerar honom.
När Gud tittar på Jesus, så ser Han på Honom mer en kärleksfull varm blick,
och den kan jag se!
Gud! Om ändå jag vore precis som du önskade att jag vore!
Jag stannar här tätt intill Jesus ben, jag är böjd inför Jesus,
för även Han har makt att döma mig.
Ödmjukt är jag här inför min Herre Jesus och Hans Far,
Jesus lär mig att bli mer och mer som han.
Jesus ser på mig med samma kärleksfulla blick som jag sätt Fadern visa Honom..
För så länge jag stannar vid hans fötter finns det hopp för mig,
hopp att en dag få samma kärleksfulla blick av Fadern som jag fått av Honom.
PappaGud, vet att jag gömmer mig för honom bakom Jesus.
Han säger att det är början till vishet, när man fruktar Honom.
Pro 9:10 Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Psa 34:18 (34:19) HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.
Psa 13:6 Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig.
Psa 37:4 Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Pro 10:19 Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.
//Johanna M
Tack igen! Av det lilla jag läst av din blogg så verkar vi har väldigt lika syn på Gud och Hans son Jesus Kristus. Jag blev glad att läsa om att du frågade Gud vad som stod mellan dig och Honom. Tänk om alla människor gjorde det! Va mycket bättre världen vi lever i skulle vara då.
skrivenMen (om jag får lov att ge ett litet tips, så) var försiktig så att du inte är för hård mot dig själv... omvändelse bör vara någon som är en del av varje personlig bön till Gud (det tror jag vi är överens om), men ibland klankar vi ner på oss själva lite för mycket och därmed ritar vi en större barriär mellan oss själva och Gud än vad som egentligen finns där.
Gud räknar inte med att vi ska springa snabbare än vi förmår. Hoppas att du förstår vad jag vill säga. :)
Men precis som du skriver, det är där Jesus Kristus kommer in i bilden, och hjälper oss den där sista biten som vi inte riktigt klarar av själva. Jag är tacksam för Jesus Kristus.
Ha en bra dag! :)
Det är en lättnad att veta att Gud Fader ser alla oss genom Jesu blod!.
skrivenSom du säger väl, kan vi inte glädja Gud genom våra handlingar. Det är genom bara nåd!.
Gud välsigne dig!. Pedro
Tack Josephine!!! <3
skrivenDet glädjer mig att Herren använder mig,
och när det blir till nytta för mina läsare.
Var välsignad syster!
<3
Du ÄR välsignad.