Man kan tänka sig en bild före för att göra det lättare att förstå hur det är:
Vi tar ett lejon som expl:
Mäktiga starka djur, som nästan alla andra djur fruktar.
Vackra ståtliga lejon, ligger lågt, studerar och spanar in ett byte
går till attack när någon minst anar det, tar den mest lättfångliga bytet ur flocket.
Dess rytande skrämmer iväg t.o.m fåglarna.
Jag är fashinerad av lejon, precis som jag är av åska.
Men skulle jag själv en dag hamna framför ett lejon, då jag inte har möjlighet
att fly. Då skulle jag nog inte känna ett dugg att jag tyckte om det djuret.
Åskan, det mörka mullret som får mig att känna en härlig känsla av Gudsfruktan.
Men skulle blixten slå ner precis över mig,så skulle jag nog få en trauma för livet,
en djup rädsla för åska.
Nu går vi till Gud.
Vi vet en hel del om Gud genom bibeln, och har utvecklat ett bekvämt sätt att se på Gud.
"Gud där uppe har all makt, tar hand om oss, är nådig, älskar oss"
Allt det stämmer, precis som det mästa stämmer om lejonet jag skrev.
Men det är något helt annat att bli utsatt för den.
Att bli "utsatt" för att vara FRAMFÖR GUD.
Känslan kan variera lite för varje person,
men det är något så extremt stort och häftigt..
RÄDSLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! PARALYSERAD!!!!!!!!!!
Svenska kristna tycker inte om när man säger att man är rädd för Gud,
men när man är inför Gud, är man inför en extremt enorm person,
som har makten att krossa dig på en sekund utan att lyfta handen.
Hur mycket man än läst om Guds kärlek, så blir det som att
möta Honom för första gången någonsin.
Sist jag var inför GUD (Januari 2012) så slutade det iallafall väldigt bra.
När jag var inför honom i en ödmjuk ställning, och knappt vågade röra på mig,
så lät Han mig få känna en doft.
Doften som är inför Honom, som kommer upp som en rökelse från våra böner.
Det doftade som indiskt rökelse fast med någon jätte jätte söt lukt.
Det var en väldigt behaglig doft och jag drog in så mycket jag bara kunde
in genom näsan..
Färjer och lukter, former o.s.v har en speciell kraft i sig att påverka vårt mående.
Doften fick mig att känna mig lycklig och trygg,
så jag reste mig faktiskt upp och utropade:
HALLELUJAAAAA!! (PRISAD VARE GUD)
Av glädje.
Nästa sekund var det som att jag tänkte:
Oj! Vad tycker GUD om att jag skrek såhär!? typ..
Men då var jag tillbaka i jordelivet igen.
Pro 9:10 Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
//Johanna Mikkola