När jag blir hård mot andra, blir GUD hård mot mig
och emot det någon gör som jag vet inte Gud tycker om.
Då jag kanske varnar för synd och annat som bara är utav det onda.
"man kommer inte till himlen bara genom att tro på Gud." kanske någon hört mig säga.
Men vet ni vad som händer då?
Då blir Gud hård mot mig!
Jag känner hur avståndet mellan Honom och mig ökar och jag mår andligt dåligt.
Jag har haft så några dagar nu.
Men nu har jag kommit tillbaka under nåden :)
Det är så att bland oss kristna finns det personer som kommit olika långt med sin vandring med Gud,
det är en mognadsprocess plus att vi har olika andliga gåvor och erfarenheter.
Om Gud visat mig att Han inte tycker om en sak, betyder det inte automatiskt att jag ska gå runt och vara
arg på andra kristna som ännu inte fått den insikten.
Ju längre man kommer i vandringen med Gud, desto lättare kan man urskilja på vad som är
rätt och fel. Men våra syskon är inte våra barn, de är Guds barn.
Det är Han som lär och leder dom.
Gud sätter inte för tungt börda på någon.
Gud är pappan, föräldern som har huvudansvaret att lära och vägleda. Inte JAG, inte DU :)
-----------------------------------------------
GUD visade mig i en dröm, att jag och några andra personer stod uppe på några höga klippor,
de var så högt upp att man inte kunde se ner. Där nere var det bara kolsvart.
Jag fick förstå att så länge man stannade på klippan så skulle man bli frälst,
men där nere fanns dödsriket och därifrån kunde man aldrig mer återvända.
I ett skede i drömmen så fick jag se mig själv falla ner ifrån klippan ner mot den mörka avgrunden,
men plötsligt tog en kraft tag i mig och lyfte upp mig på klippan igen.
Jag mins hur lycklig jag var! Gud hade räddat mig fast jag inte förtjänat det och varit påväg mot avgrunden.
-----------------------------------------------
Jag går ibland och oroar mig för att jag inte kan hålla mig på den smala stigen som leder till himlen, livet ut.
Men jag måste börja inse och glädja mig i den informationen att för en människa är det omöjligt,
men GUD kommer att rädda mig!
Det handlar inte om att vara SYNDFRI, det handlar om att vilja LEVA FÖR GUD.
när vi bara har den viljan inom oss, kommer det leda oss längre och längre ifrån synden!
<3
Jag har nu fällt några glädje-tårar medan jag skrivit, för jag är så lycklig och tacksam över
denna insikt.
Den absolut hårdaste sidan av Gud finns där Han varnar om Helvetet,
men den är bara till för de som inte älskar Gud. För att de ska få en sista chans att vända om och bli räddade.
Gud kan säkert behöva tillrättavisa mig ibland också, och det känns jätte bra
att Han bara inte struntar i mig och ger upp när jag sårar Honom.
Att Han inte tänker "Nu får det vara nog, du är hopplös! Du får inte komma in i mitt rike!"
Nej istället låter Han mig få känna att jag sårat Hans ande
och då ber jag Honom om förlåtelse
och känner hur Han ler mot mig och hur han kramar om mig med hela himmelens mest kärleksfulla kram.
OOOOOOOOHHH Vad jag älskar dig GUD!
Hjälp mig att vara tålamodig med mina syskon och bröder
och hjälp mig att se dom genom dina ögon och älska dom
på det sättet du älskar dom!
<3 <3 <3
//Johanna Mikkola
PS: mitt förra inlägg som heter synden hindrar oss från att komma nära GUD,
jag står fortfarande fast vid det.
Men det är en process vi måste genomgå för att stegvis komma närmare JHVH! <3