Jag lever och andas fortfarande.
Vissa dagar går livet i slowmotion, då man har mycket tid att tänka på allt möjligt.
Jag är en individ som Gud satt på jorden,
men han har gett mig många valmöjligheter, vad jag vill göra här.. tror jag iaf.
Dels tycker jag det är bra, men för det mesta önskar jag att han
ledde mig i allt till det som passade mig bäst.
Eller finns det något sådant?
Finns det bara 1 sak som är det bästa?
Jag ska vara en vuxen kvinna nu, jag måste veta vad jag vill..
Och det gör jag också.
Jag vet till 100% vad jag vill.. men nästa timme
vill jag 100% en helt annan sak, som kanske är raka motsatsen till vad jag först ville.
Det är jätte jobbigt.
Nu pratar jag absolut inte om min vilja ang att följa Jesus, och tro på Gud..
Det är av Guds nåd en säker 100%
Men andra saker i livet.
Är det här verkligen Guds vilja, kan man ju fråga sig i nästan allt.
Sen händer det mig, att jag inte får svar..
eller jo ibland händer det att jag får 3 olika svar! Via profetsior, drömmar, "tecken" t.ex.
Och då väljer jag att inte ta något utav svaren från Gud.
Jag tänker nu på Moses som fick vandra i öknen med över 600 000 personer.
Det var en del utav Guds plan. GUDS vilja.
Där är jag, en bland alla och gnäller...
"Moses!!! Jag är törstig!! Gud kan inte vara med oss, för jag har inte fått vatten!"
"Gud!? Jag är hungrig!?? Var är du?? Var det inte din vilja att jag skulle komma till ditt utlovade land?
Ska du låta mig svälta ihjäl nu??!
Det är så lätt för oss att tänka och tro att Gud inte är med, när inte känner våra behov uppfyllda.
Men det är ju precis då Gud kan visa för oss att han är med oss!
Utan behoven, så känner vi ingen nöd.
Utan nöden så värdesätter vi inte heller att våra behov blir uppfyllda.
Det var endå Gud som skapade alla våra behov i oss.
Även sexslusten, som för många är något orent.
Jag själv tackar Gud för den, för det är något bra och normalt.
Sen hur vi använder den, det är där det kan bli något orent.
Vad hände när människorna klagade på Gud?
Gud blev faktiskt less på dom!
Varför kan vi inte komma ödmjukt inför Gud och be honom om det vi behöver?
Iställetför att "ropa på Gud! Gråta flera nätter.. fasta...och klaga och gnälla inför Honom"
Som små barn i trotsåldern... trotsåldern kommer faktiskt inte bara när man är barn,
den kommer som ungdom och vuxen också.
Tänk dig att du ger någonting till två utav dina vänner.
Den ene visar tacksamhet och glädje.
Den andre är helt likgiltig och reagerar knappt.
-Vilken blir det roligast att ge gåvor till?
Den som visar tacksamhet förstås.
Gud ger oss saker VARJE DAG.
Var enda en dag är en gåva från Gud.
Jag vet inte alls vad jag ska, borde, vill.
Men det kan vara något bra.
För det betyder ju att jag är fri för Guds andes ledning, i alla områden där jag inte vet..
Annars kanske man kan vara ett hinder för att Guds vilja sker.
Kärleksfulla hälsningar //
din troende syster Johanna M
Härlig GLAD sång!
http://www.youtube.com/watch?v=F0M0NALW7EM&NR=1
Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden. Johannes 3:8
skrivenVi får luta oss mot det skrivstället och fortsätta lita på Guds nåd och kärlek och den ledning vi har i Helig ande.
Men ibland kan vi uppfatta det som små vinpuffar eller till och med att det är vindstilla och då kan det vara lätt att sänka sina segel och fokusera på annat, men våra segel kommer bli fyllda om vi inte försöker stå emot vinden utan kapitulerar för den, underbart!!
Välsignelser till er alla i Jesus namn