Jag vill vara omtyckt..
Jag vill vara tjejen som alltid är glad och får folk att skratta.
Jag vill vara den som genast tar mig till en person som inte mår bra,
för att finnas där.. trösta och bara älska.
Visa kärlek.
Jag önskar jag vore den perfekta unga kvinnan, som alltid hade det rent och städat hemma.
Som var en bra förebild på alla sätt.
Men det är jag inte.
Ångesten kryper under mitt skinn, den biter och tuggar på mitt hjärta.
Jag känner fysiskt smärta utav den.
Jag gråter.
Jag önskar jag inte kände mig så ensam.
Om jag bara hade en fluga som surrade omkring här hos mig...
Men flera dagar går och jag väntar och väntar.
Min telefon brukar aldrig ringa.
I bästa fall får jag något sms med bibelord..
Eller reklam.
Jag förnedrar mig själv totalt med denna blogginlägg.
Människor kommer inte tycka om mig mera.
Folk som inte mår bra, håller man sig rent naturligt undan ifrån..
För dom är svåra att förstå.. Och det jobbiga dom bär på,
det orkar man inte med, man vill inte veta av sådant.
Var är dom kristna personerna, dom äkta Jesusföljarna..
Som vill hjälpa mig upp ur diket?
Jag ligger på sängen och bara fantiserar om att ta fram en kniv.
Skära på mig själv.. och rista in märken på väggen.
Gå ut och dricka mig full utav alkohol och sova hos en främmande person.
Det är bara fantasier..
Jag har slutat att straffa mig själv för att må dåligt.
Hellre skulle jag kunna tänka mig att rymma.
Åka iväg till någon stuga och vara där ett tag.
Men ska jag vara ärlig.
Det skulle ta en månad innan någon ens upptäckte att jag är borta.
Och jag skulle inte vilja stanna kvar där redan efter 2 dagar, för jag skulle sakna alla.
I bästa fall kan någon sakna mig på Facebook.
På Facebook väggen har jag skrivit att jag är trött på att leva.
Folk skriver, personer jag inte känner.
Någon jag känner blir upprörd.
Men ingen ringer mig.. Ingen kommer hem till mig för att bara..
ge mig en kram.
Det skulle göra mig överlycklig.
Jag vill inte vara ensam.
Jag vill känna mig sedd och älskad.
Inte bara i allmänna arrangemang, utan även privat.
Kanske mår jag dåligt för ensamheten,
kanske är det för att jag inte ätit.
Kanske för att jag hållit tyst så länge,
så att ingen ska märka att jag är en dålig kvinna,
som mår dåligt.
Snälla.. Se mig!
Snälla.. Älska mig!
Inte för att jag förtjänar det,
bara för att jag är din syster och behöver dig!
och förlåt mig.. för att jag inte mår bra.
Hej.Du är en fin tjej
skrivennågon som inspirerat mig och som är fint använd av Gud är Joycemeyer. besök hemsidan där du kan titta på flera av hennes predikningar på www.joycemeyer.org
skrivenjag lovar att jag oxå kännt mycket ensamhet o tomhet i många stunder men Jesus släpper oss aldrig, Han kommer att befria dig från din smärta i Jesus namn och du kommer att känna dig fri och älskad. Men den sidan jag gav dig är värd att titta på, Gud inspirerar oss o talar till oss genom människor som han vet kan beröra oss.
Kärlek o kramar till dig !
Frid! Du är underbar! Du behöver inte vara ledsen! Allt kommer att bli bra. Jag läste ditt senaste inlägg "Varför Gud?"
skrivenDet är jättebra!
För jag håller med om, livet handlar egentligen inte om oss. Skapelsen är till för Gud.
Även detta om Gudsfruktan, jag har funnit att detta är sant! Utan denna respekt för Gud, så kan man inte känna Honom.
Allt detta är sant som du skrev.
Jag är glad att du har funnit sanningen.
Låt oss även komma ihåg att Han älskar oss, och vi ska vara glada över det!
Det står att Kärleken bär allting, och att KRISTUS kärlek övergår allt vad någon kan känna till eller förstå.
När vi lever i respekt för Gud, och har en sann Gudsfruktan, så finner vi Guds KÄRLEK som bär oss och driver ut all rädsla!
Detta är det livet vi är Skapade för, och det kan vi leva nu på jorden!
Det är detta jag börjar uppleva just nu,
och jag tror det är därför jag också plötsligt hittade din blogg. Idag är defenitivt ett genombrott för mig. Jag grät för jag vill älska Gud av HELA mitt hjärta. Eftersom Han är rättfärdig, så är detta rättfärdigt, och den som inte gör det rätta, (Älskar Gud av hela sitt hjärta) är inte av Gud.
Lägg gärna till mig på facebook eller maila.
Tack för att du finns!
Jag vill jättegärna ge dig många kramar och min vänskap! Min mail ser du också.
Jag heter Daniel Ölund är 25 år,
bor i Östersund,
och jag vill älska HERREN JESUS av hela mitt hjärta 100 % och min nästa som mig själv, inget annat i livet.
Kramar.