Jag kan försöka beskriva det.
Jag har hamnat i någon typ av identitetskris,
vet inte vem jag längre är, vad jag vill.
Jag VET att Gud finns.
Jag VET att han älskar mig mer en någon annan.
Men jag har ingen kraft, det är så stort motstånd.
Jag KAN INTE välja rätt!
Jag vill.. men jag kan inte.
Det är som två magneter som med extrem kraft drar sig till varandra,
Jag har den ena delen i mig i köttet, o den andra är,
dit den vill att jag ska ta vägen.
Försök förstå vilket motstånd det är.
Hur dåligt jag mår, om jag inte följer det.. Om jag inte,
låter de två magneterna mötas.
Jag älskade Gud, var beredd att offra allt för honom,
men nu är jag i den ondes våld.
Jag vet det, jag kan inte göra ett skit!
Inte utan stor hjälp iallafall!
Just därför hoppas jag att Gud visar mig sin nåd,
och förlåter mig, och befriar mig tillslut.
