Detta är en bild på mig,
jag kan inte säga att den är vacker precis.
Har ju inge smink på mig och sakta men säkert blir man äldre. *ler*
Men den är ärlig och djup!
Munnen kanske inte alltid ler i högsta hugg.
-Varför skulle den? Livet är inte lätt!
Men ögonen berättar själens mående.
På bilden grät jag glädjetårar,
det var en sådan punkt i livet då jag kände Guds kärlek överallt,
vad jag en såg och gjorde.
Jag tog en sjal över mig, kan inte förklara varför,
men det käns Heligt på något sätt,
man går under den och ägnar all koncentration på Gud.
Det blir lite som att man är omfamnad.
Jag är en tjej, som jämt väljer den svåra vägen i livet.
och det fins en svår väg till Gud också,
men välsignelsen är mycket rikare för dem som tar sig igenom den vägen.
Vägen, med mycket mer lidande, och offrande.
Anden är emot det köttsliga, mitt "kött" (kroppen) vill inte som jag (den jag är innerst inne) vill.
Innan jag kom till tro,
valde jag svåra vägar då med.
Jag är extremt nyfiken och älskar äventyr.
Men den sortens äventyr skadade mig.
"Haltandes"
Men ett blödande hjärta valde jag tillslut, att ge mitt liv till Gud.
Nu hade jag gett tillräckligt åt mig själv, men det gav mig INGENTING!
Gud har en plan med allas liv, det är upp till var och en, att låta
den uppfyllas...
Gör ditt liv till en saga, som slutar med
"och de levde lyckliga ihop resten av evigheten."
För evigheten fins!
/Er syster och vän
<3