men hur ska människor kunna glädjas över att solen skiner,
om den aldrig är dold bakom moln??
Det är som man ofta i kyrkan, pratar om Guds kärlek nåd och frälsning.
Med ord tar man fram en sol och regnbåge... jämt, jämt.
Iställetför att peka på regnmolnen som ligger över varje människas liv.
Inställningen blir:
"Äääh.. Gud finns alltid där endå, Han kommer säkert att förlåta mig."
Iställetför:
"GUD RÄDDA MIG!!!!! VISA MIG DIN NÅD!"
För sanningen är den, att regnbågen BARA syns tydligt under regnperioder.
Jag kan skämmas över att jag ibland gråter och inte har det bra,
men jag kan lova, att jag också kan gråta av glädjetårar när det väl sedan händer något bra!
Jag tänker gå en väg som de flesta människo-ögon inte tyvärr kan se.
Kärlekens väg.. Som Jesus säger att vi måste gå.
Det innebär att:
-Jag beslutar mig för att älska alla människor, och förlåter alla!
(det är minsann inte alla gånger en lätt väg!!!)
Motståndet är hårt.
Men jag väljer att göra det för att kärlek sprider sig!
Det är som att jag bildligt talat väljer att älska regnmol, storm och åska!
Regn = När solen inte syns och det käns tungt.
Storm = Motstånd
Åska = Hårda slag i livet av medmänniskor
(riktig regn och storm och åska älskar jag också b.t.w)
I Bibeln står det någonstans:
Solen går upp även över syndare..
Men om regnet faller ner över de som förtröstar sig på Gud!!!
-Då är det för att den onda snott deras paraply...
syster/ Johanna