Jag kunde inte bo kvar hemma,
för mina föräldrar var inte kapabla till att ta hand om mig.
Mamma var för sträng, och pappa var raka motsatsen,
därför ville jag flytta till pappa och fyllde mina dagar med
skolk, internet, killar och droger. (alcohol)
Jag for verkligen illa i min livsstil, och jag råkade ut också för hemska saker.
Men det är inte det vi ska sikta in detta inlägg på.
När jag blev tvungen och ville flytta ifrån pappa,
flyttade jag till ett behandlingshem utanför Uppsala. (Östhammar)
Jag hade en pojkvän då som bodde i Märsta (Stockholm)
Som jag inte fick träffa.
Så jag bestämde mig för att rymma till honom!
På natten "hoppade" jag ut genom fönstret,
tog en stor filt, ryggsäck och cyckeln och började cykla mot..
Stockholm.
hade ingen aning om att det var iaf 10 mil dit.
Men jag cyklade på och i nästa stad, där jag såg en karta,
bad jag istället en busschaufför att få åka med honom till Stockholm.
Fast jag inte hade pengar med mig.
Jag fick det!
Men på kvällen var jag tillbaka i Uppsala, för jag hade inte fått tag på Ronnie,
och hade då istället ringt polisen som skjutsade mig och min cyckel tillbaka "hem".
Men jag gav inte upp, rymde engång till, denna gång med buss, och hade pengar.
Träffade några nya kompisar som jag var hos ett tag.
Sedan efter några dagar bestämde vi träff i Uppsala, Ronnie och jag.
Därifrån tog vi tåget till Eskilstuna, på ett otroligt sätt.
Jag hade hört att konduktörer inte får väcka passagerare som sover,
så jag lådsades sova. *ler* Medan Ronnie tog upp en gammal biljett som han hittade på golvet eller något
och visade upp för konduktören..
Konduktören hade bara nickat och fortsatt att gå.
Utan att ta en närmare titt på biljetten.
I Eskilstuna viste Ronnies familj att vi var på rymmen och hans syster bestämde sig för att ringa polisen.
Då fortsatte vår färd till Malmköping,
som ligger ca 4 mil från Eskilstuna,
Ronnie sa att han kände någon som vi kunde gå till där.
Vi gick.. under hela natten, vi tänkte sova i en trappuppgång,
men mins inte varför vi blev hindrade.
Väl vid Malmköping, hörde vi en bil komma,
även fast vi inte tänkt på det tidigare när det åkt bilar förbi,
kände vi bara på oss att vi måste gömma oss för den bilen!
Det visade sig att det var en polisbil!
Nu ska jag förkorta resten så mycket jag kan.
I Malmköping en dag såg en man med en t-shirt där det stod "Impacttour"
Och jag viste att det hade med religion att göra, kristendom.
Så jag gick efter mannen och såg vart han bodde.
När natten började närma sig, satt vi i en toalett. På golvet.
Ronnie tog fram ett kortspel som han stulit tidigare under dagen,
och frågade mig
"Får jag visa dig ett trolleritrick?"
"Jaa.." Svarade jag.
jag såg hur kort började ändra färjer och logiskt sett omöjliga saker hände med korten.
Då hörde jag en demon skrika och flyga runt i en cirkel precis ovanför våra huvuden.
Jag fylldes av skräck, det var inte alls vad jag kunde förvänta mig!
"SLUTA RONNIE!!"
han slutade och vi gick ut därifrån.
Vi gick ut mot en dal, påvägen dit,
tog Ronnie upp vassa glasbitar och tänkte skära sig själv.
"sluta!" Sa jag.
Då såg jag hur hans pupiller vidgades, en man gick en bit från oss,
Ronnie började morra åt mannen.
Jag viste att något var fel med honom, att han hade fått en demon i sig.
Vi gick mot dalen, och där vi hade en fin nattlig utsikt mot skogen.
Då började Ronnie att sjunga på Engelska..
Han sjöng att han hörde dom från Helvetet ropa på honom,
och han svarade att han skulle komma.
Eftersom Ronnie inte kan Engelska blev detta för mycket för mig.
Jag sprang så fort jag kunde därifrån.
Men han återkom till medvetande och ropade:
"JOHANNA JOHANNA! STANNA!! Jag vet inte vad som hände med mig!!! Jag är rädd!"
Jag stannade för jag viste att han skulle hinna ikapp mig.
Jag gick till porten där den "kristna" mannen bodde.
Mannen var nyfrälst, och viste inte hur han skulle hjälpa oss,
så han ringde en vän.
Han bjöd oss på fika...undertiden han väntade på vännen. *ler*
Senare den natten kom vännen och jag tror vi bad.
Allt slutade med att dom skjutsade oss tillbaka, enda bort till Östhammar och Stockholm där vi bodde.
I bilen satt vi båda och grät, vi kände att vi var i Guds varma trygga och kärleksfulla famn.
Vi lyssnade hela bilresan på Sonic Flood and Sonic Prace,
en skiva jag sa att jag tyckte om, så jag fick den.
Utan fodral. Och den musiken har jag fortfarande kvar hemma.....
<3<3<3 / er Johanna
Ps: vill någon gå en promenad med mig? ;)
