Mirakeltjejen

Efter 6 år i Sundsvall, men bara den senaste tiden, kanske halvåret
har jag känt att jag verkligen trivs i Sundsvall,
inte för själva staden.
Men för alla bekanta och vänner jag lärt känna.


Jag vill nu passa på att berätta mitt livs hittils STÖRSTA bönesvar.

Jag är en trasig tjej,
jag har djupa sår innombords efter
hemska upplevelser under livets gång.
Det är ett mirakel att jag trots allt är så frisk som jag är.
Min psykolog (alla borde ha en!!!!<3<3) undrade hur det kunde komma sig att
allt det jag gått igenom inte påverkat på ett mer märkbart sätt.
Jag svarade: det är Guds kärlek.
Innan jag började tro på Gud, alltså tron har jag alltid haft,
men när jag verkligen började LEVA som en troende..
då hamnade jag på psyk, skar mig i benen och armarna,
mådde jätte jätte dåligt.
SÅ var det då, men trots att jag kom till tro och började må bättre
blev inte mina sår helt läkta.
Så nu har jag bett om att komma till ett själavårdshem i Finland,
BARA för att människor som varit där säger att man känner Guds närvaro starkt där..
O jag lovar, det är bättre en sex o droger :) Annars kunde jag valt ett hem här i Sverige.

Själavårdshemmet har lång kö,
dom är väldigt populära!
Så jag skrev ett brev, men fick aldrig något svar.
Trycket var hårt, för jag skulle få skatteåterbäring efter några månader,
vilket skulle bli min enda chans att skuldfritt kunna betala till hemmet.
I mitt inre kände jag ett desperat behov av att få jobb, eller vad som helst,
för skulle pengarna komma för tidigt, skulle dom gå till mat o hyra! 
I denna olyckliga situation när jag fick reda på att jag inte kunde få jobbet jag verkligen ville ha, tappade jag hoppet (tron) och på det sättet öppnade jag upp andevärlden för fel sorts
andar. Dom gjorde så jag inte kunde röra på mig fritt, o inte ens prata.
Vi har några personer i församlingen som t.o.m såg detta.

Men sedan hade vi en bönemånad i kyrkan, där var jag så ofta jag kunde.
en vecka efter att den tog slut fick jag veta:
att jag har hamnat först i kön, och får komma NÄSTA MÅNAD (november) och stanna där SÅ LÄNGE det behövs,
OCH dessutom få UTBILDNING TILL SJÄLAVÅRDARE själv. vilket är mitt drömyrke (kristen psykolog)

Hur reagerade jag?
Jag GRÄT AV LYCKA! Glädjetårar.
sedan...
grät jag av sorg, blir tvungen att lämna älskade Sundsvall..

har varit neutral enda tills idag, då det är min sista dag i Sundsvall.
kl är 23:59
och tåger åker imorgon bitti vid 8.
Har fått säga hejdå till LP, Bönegruppen (som ses Onsdagar), Finskagruppen,
men det som gjorde mest ont var att säga hejdå idag till Ungdomarna.
Framförallt Maja och Antonia, som verkligen älskar mig och sörjer att jag åker.
Vi kramades en sista gång, alla tre tillsammans, och grät.....


Stämningen är som högast precis innan fredagkvällens möte börjar.

I somras ute på Lögdö, lovsångsgrupp.

Här är min syster Sandra, och min älskade Maja och Antonia.

Simon i blont hår, och ungdomar som kanske  funderar vad dom ska hitta på här näst. :)


Strax innan mötet ska börja

söt tjej, Annica och Crister

Fruckost, Delila syster till höger

i bordet bredid satt dessa unga män.

Lg, är som maskotten för ungdomskvällar, han har varit på flest av alla tror jag :)

Erik intar en flygande postition för att kunna sätta sig :)

Här är det många nynor

sköldis vill leka med Antonia

Musik blir det mycket av på kvällarna, hur härligt är inte det?? Jacob spelar gitarr.

Alla ber  för att dopet ska gå bra och att ingen ska drunkna,, eller???

Nej, dom är seriösa, dom ber för hela pojkens framtid. fiiint gjort :)

såhär ser vissa av ungdomarna ut.. eller kanske inte :)


vad man får lära sig under ungdomsmöterna på fredagkvällar är värt att funderas över...

VÄLKOMMEN NÄSTA FREDAG kl 20:00 tioll pingstkyrkan <3<3<3<3<3<3<3<3<3